Yttrandefrihet – även för misstänkta rysslandsvänner

Nu är vi inne i nästa masshysteri – den att finna och eliminera oliktänkare som kan antas stötta, eller med sina uttryckta tankar, ge Ryssland ammunition i informationskriget. En sorts folklig inkvisition är igång. I rädsla för att anklagas backar företag från alla typer av Rysslandskopplingar ända ned på abstrakt nivå; symboler som leder fantasin till Ryssland ska bort – likt Z-tecknet, som Rysslands militär använder på sina fordon som kör in i Ukraina.

Att verka för att Rysslands invasion av Ukraina blir kostsamt, och att de företag och myndigheter som kan bör överväga att knoppa av sina verksamheter i landet bär en logik. Att straffa Ryssland ekonomiskt för sina brott, med en stilla förhoppning att sakta svälta ut landet – åtminstone i sådan utsträckning att ryssarna känner sig svikna och gör revolt mot den regimen Putin & vänner. Eller bara markera för omvärlden att det är skitdyrt att kriga med länder som i någon kapacitet har stöd från väst.

Men jag blir orolig över den attityd jag ser där åsikter som avviker från den gängse attackeras med sådan intensitet. Även under ett pågående krig måste det finnas en tolerans för yttrandefriheten. Utan att ifrågasättande eller kanske rentav Putin-vänliga åsikter betraktas som hädelse eller någon sorts västlands-förräderi. Det skapar en utarmning av det offentliga samtalet som fördummar och förytligar. En av grundbultarna i yttrandefriheten måste vara skyddet och öppenheten gentemot de med avvikande åsikter. För annars reduceras yttrandefriheten ned till ingenting. Vad är värdet av yttrandefriheten om de enda som förväntas komma till tals är de vars åsikter överensstämmer med rådande zeistgeist?

Denna darrning finns givetvis även hos redaktörerna för vår press. Härom dagen fick Kajsa Ekis Ekman lämna sitt frilansuppdrag för ETC efter att ha, som det verkar, skrivit för positivt om ryska Russia Today/RT på sociala medier – samt skrivit en grävande artikel om Kyiv Independent och deras märkliga kopplingar till både USA och Azovbataljonen. Åsikter som inte klarar nutidens snifftest, utan misstänks vara någon sorts ideologisk terrorism av de lekmän som dras med i stormen – och som får redaktörer och utgivare att skjuta ut sina oliktänkare i rädsla av att behöva stötta sina anställda och anlitade mot en upplevd folkinkvisition.

Oron som ligger spektaklet ovan till grund agerar också som en osynligt filter för vilka journalistiska gräv och enskilda uttryckta tankar och idéer som offentliggörs. I rädsla om att förlora jobb, anseende eller bli utpekad som kollaboratör läggs locket på och nya fynd, fördjupningar och problematiseringar uteblir – och svensk journalistik, och det offentliga samtalet, görs fattigare och mer homogent slätstruket.

En reaktion på ”Yttrandefrihet – även för misstänkta rysslandsvänner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s