Göteborgs kranar – en färre föranleder dyster framtid

I slutet av 2021 revs ännu en av de få kvarvarande kranarna längst med Göteborgs hamn. Kran 43, som tillverkats i Tyskland 1954 och kort därpå monterats i Göteborg och har i olika omgångar verkat i Götaverken och Arendalsvarvet. Kranen har spenderat huvuddelen av sitt liv ute på Götaverken och användes till så sent som 2017. Men när ett nytt färjeläge för Älvsnabben planerades i området fick industrihistoria återigen gå bet för krass själdöd marknadsekonomi.

Med någon som helst vision torde det ha varit väl möjligt att kombinera kranen och färjeläget. Med lite extra ambition – och en hel del pengar. Där kunnat låtit förstärka bryggan kranen står på, byggt en enkel landgång och kanske senare ett litet resecenter granne med – eller i mellan benen – på kranen och använt landmärket till att ge platsen något vitsigt namn.

Kran 43 till vänster. Bild från 2019, fotat från Älvsnabben.

Nu går det inte att göra något åt. Däremot väcker den till synes lättvindiga rivningen en tanke kring framtiden för övriga enstaka kranar i området; de få som finns kvar och som inte försvaras i egenskap av att vara i bruk. Hur säkert står de kvarvarande kranarna? Kran 43 led av ett lite undanskuffat läge, och faller lite i skuggan av de större stornackade kranarna närmare älven. Nog kommer fler göteborgare att reagera om de orangefärgade nederländska Hensen-kranarna skulle rivas, med sina ikoniska siluetter. Men jag har samtidigt ingen övertygelse för att det räcker. De som är i sanning engagerade i vår industrihistoria börjar bli ordentligt gamla – och den tid kranarna berättar om är för allt fler främmande.

Här måste istället regelrätt lagligt skydd in. De få kranar som finns kvar på gamla Götaverkens gravplats måste ges kulturminnesskydd av en sådan styrka att de inte får rivas. Annars kommer de mindre kranarna rivas de närmaste åren, i takt med att exploateringstakten längst med Hisingens hamn ökar och incitament till att underhålla kranarna försvinner för att skapa svepskäl för rivning hänvisat till av Älvstaden egenförvållat förfall.

I Göteborg har det redan förts krig mot vår historia, likt på så många andra platser i Sverige, de senaste sjuttio åren. Om vi inte värnar om de enstaka unika historiska landmärken i staden kommer den snabbt förvandlas till ännu en anonym, slätstruken och identitetsbefriad stad i takt med att funkisbunkrar tar över de områden som varit stadens industriella och identitetsbärande nyckelområden för stadens moderna historia.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s