En tur förbi Landala

Av en händelse köpte jag en bok skriven av Göte Brink på en spontantur till antikvariatet Röde Orm i Haga sent förra året. Rovornas År, en av flera dokumentära romaner kring livet i det gamla arbetarområdet Landala i Göteborg under tidigt 1900-tal. Utifrån det lilla livets arbetarklassperspektiv utforskas genom stadsdelen också staden, tiden och landet på ett eggande sätt. Sedan dess har jag köpt och läst i princip alla av Brinks böcker som berättar om livet och konflikterna i Landala mellan sisådär 1880-1935.

Beväpnad med en levande beskrivning av det gamla Landala och med vetskap om områdets sura omdaning i stadssaneringens vansinnesfärd begav jag mig ändå dit för att ta stämningen. Och det visade sig att jag visst varit där tidigare, eller – ofta kört förbi, utan att lägga märke till denna historiska stadsdel som reducerats till ett ingenting granne med Chalmers.

Området lider av den för typiska byggnadsstilen, som jag tror kan falla under den kanske mindre fackmannamässigt kallade ”Miljonprogramsstilen” – höga hus i långa led, med ett stort mellanrum i bredd till nästa. Allting genomkorsat en bred väg. Buskage strösslade med skräp var ett av få tecken på liv.

Nog för att det finns fulare miljonprogramsområden. Tegelfasaderna med de vita kontrasterande detaljerna och fönsterramarna bidrar till ett annat utseende än den nakna eller grusade betongen som annars kännetecknar områden av den här typen. Men det är sorgligt vad som gått förlorat. Jag har inga historiska eller personliga anknytningar till Landala, men det förminskar inte den historia som utplånats.

Lätt att tänka sig är att den gamla bebyggelsen i Landala, med alla sina väldokumenterade problem, skulle ha kunnat restaurerats – eller med viss kostsam omsorg kanske till och med byggts om, på nytt, i omgångar i ungefär den gamla stilen. För att behålla en mer intakt berättelse om stadens utveckling, men också behålla områdets särdrag. Haga, som undkommit hotet om total förintelse, tycks vara ett av få platser i staden där jag ser andra än turister fotografera husen och där råder en ledig rörelse av människor. Det är helt enkelt ett område som sticker ut i staden, och kombinerar en hälsosam kombination av verksamheter och boende samt mänsklig skala på ett annat sätt än de omedelbart mer centrala delarna. En liten stadsdel lätt värt en omväg.

Vem skulle få för sig att ta en omväg förbi Landala? Det är samma brutala asfalt och fientliga skala som i alla andra moderna stadsdelar. Inga som helst verksamheter öppna för allmänheten – förutom på det anonyma torget där de vanliga kedjebutikerna håller till.

Det finns enstaka bevarade hus av den äldre sorten kvar i området. Men utan sitt sammanhang blir de mest förvirrade utstickare och, på ett provocerande sätt, utmärker sig genom att illustrera vad som hade kunnat vara om svensk och göteborsk efterkrigspolitik varit mindre fast i historia- och rentav människofientliga pappersprojekt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s